Framtidens idrottsanläggningar – mer av samma kanske inte är en bra lösning?

Läs vår intervju med Mike Lawless, Director, på LA architects i Storbritannien, som kommer att tala på konferensen Framtidens idrotts- och fritidsanläggningar den 9-10 oktober i Stockholm. Mike kommer att föreläsa på temat Future Sports and Leisure Facilities – mer av samma kanske inte är en bra lösning?

Vi ställde några frågor till honom inför hans föreläsning:

Du är talare vid Ability Partner-konferensen Framtidens idrotts- och fritidsanläggningar. Kan du berätta lite mer om dig själv – vad gör du idag och vad har du för bakgrund? 
Jag heter Mike Lawless och är sedan 32 år tillbaka grundare och VD för arkitektkontoret LA architects. Vi har vårt huvudkontor i England men har numera kontor och samarbeten i Sverige, mitt hemland Wales, Skottland och Irland. För att beskriva det enkelt, jag blev arkitekt i Storbritannien och min masteruppsats handlade om psykiatri, klinisk psykologi och arkitektur för mental hälsa. Det ledde mig till att ansluta mig till Welsh Health Service och specialisera mig på sjukhus och hälsobyggnader. Dessa har traditionellt sett betraktats som botande snarare än förebyggande anläggningar, vilket gjorde mig missnöjd med hur vårdprojekt blev specificerade och utvecklade. Människor beskrevs alltid som patienter eller objekt för medicinska processer. Efter att jag blev rekryterad av Europas största fritidskonsultbyrå lämnade jag vårdsektorn och började istället skapa miljöer som kunde påverka både fysisk och mental välbefinnande samt social lycka positivt. Detta ledde så småningom till att jag bildade LA tillsammans med Elizabeth Adams, som har varit vår tysta vägledare under hela dessa 32 år. Jag kommer alltid att bara att vara en skissare med en penna. 

Vi har nu arbetat omfattande i Storbritannien och över hela världen, från Kina till Mexiko. Vår metod omfattar anläggningar för elitidrottare och olympiska federationer till människor med ett brett spektrum av särskilda behov. Med detta breda spektrum levererar vi stora, välfinansierade idrottsanläggningar men också traumacenter för barn i fruktansvärda krigszoner. Människor är fortfarande människor. Det och en kärlek till den värld vi lever i och som vi är upptagna med att förstöra, är fokus för alla våra insatser och arbete på LA. Det finns så mycket att göra för att hela både människor och natur. Människor och natur är så sammanflätade men vi verkar inte se det. 
Förutom att skissa återvänder jag ofta till min passion för rugby och en liten del av Västra Wales. Jag innehår en Shi (4) Dan i traditionell Aikido och försöker fortfarande träna mitt sinne och min kropp… tills min kropp berättar för mitt sinne att jag inte längre är ung.

Vilka utmaningar ser du idag när det gäller idrotts- och fritidsanläggningar i våra städer? 
Den största utmaningen är att tänka annorlunda kring hur anläggningarna konstrueras och levereras. I Storbritannien är de kortsynta, inflexibla och har under en lång tid misslyckats med att möta behoven hos en befolkning som ser den standardmässiga metoden som tillräcklig och den enda metoden. Om vi ska leva i städer så bör städer vara vackra, i samklang med naturen och skapa miljöer där varje person kan känna sig trygg, väl och glad.

Hur kan vi tackla dessa utmaningar? Vad krävs av dem som utvecklar idrotts- och fritidsmiljöer för att skapa aktiva städer med inkluderande sport-, fritids- och utomhusområden? 
Vi måste uppmuntra en bred vision. Förstå att varje person är en individ och unik. Kommuner, tjänstemän, politiker och befolkningen bör kräva bättre. De måste ställa rätt frågor och kräva kreativitet från mig och alla mina kollegor som arbetar i denna bransch. Vi kan skapa aktiva städer och kanske, om vi släpper orden sport och fritid, kan vår fantasi leverera bättre och mer tillfredsställande miljöer för alla människor, oavsett ålder, kön, kultur, förmåga eller funktionsnedsättning. Framgång handlar inte om att vinna racet.

På konferensen kommer du att tala om framtida anläggningar och aktivitetsytor Kan du nämna några av projekten i Storbritannien? 
Storbritannien drivs av de standarder och metoder som fastställs av idrottsstyrelser. Kommunerna styrs av denna anakronistiska metod och många projekt formas av politiskt behov av att få ett centrum byggt; kanske i tid för nästa val eller för att lokala klubbar kräver ett nytt komplex. Det är ett frustrerande och olämpligt sätt att påbörja ett projekt. Sedan finns det de nya modeorden, hälsa och välbefinnande-centra. Det verkar som om detta är den enkla vägen till mer ekonomisk vinning för företag när de ökar gymutbudet, tar ut mer i medlemskap och säger att det hjälper människors hälsa, eller ännu värre genom att lägga till en läkarpraktik på ett fritidscentrum och hävda att det är ett nytt koncept som gynnar befolkningen. Men saker börjar långsamt förändras, även om det inte drivs av kommunerna eller operatörerna. Jag tror att förändring sker långsamt eftersom folk har slutat gå till de anläggningar som de får. De gör något annat. Den standardmässiga metoden för att leverera anläggningar kan inte vara ekonomiskt och miljömässigt hållbar. Swim England höll med när jag föreslog att mer av detsamma inte är ett alternativ.

Folk driver på en förändring och vissa personer med makt börjar lyssna. Delar av Sport England försöker justera sig och vara responsiva till verkliga behov. En broschyr baserad på skapandet av aktiva städer och som använder Uppsala som exempel kommer snart att publiceras. Utomhuslandskap som Lee Valley Park i Londons olympiska område erbjuder gröna ytor och blå vattenprojekt tillsammans med aktiva byggnader. Det förenar människors behov av att vara i naturen med vårt enkla behov av att röra oss och vara med våra sociala nätverk. Hela området har gått bortom enbart en olympisk stadion med en dyr och restriktiv simanläggning som byggdes för ett fyra veckors evenemang.

Annars engagerar sig små klubbar, vissa operatörer och kommuner i outreach-program med samhällen i behov genom pop-up aktiviteter i skolgårdar, klubblokaler och andra tillgängliga byggnader. Låga kostnader, höga resultat i termer av sociala, fysiska och mentala fördelar sker i liten skala om de som fattar beslut kan se detta och lära sig. En offentlig tjänsteman betyder just det.

Det finns två små projekt som jag skulle vilja visa i mitt föredrag som är i Wales och Irland och som byggs under de kommande två åren. De tar hänsyn till behoven hos samhällena genom data och engagemang med dessa samhällen och strävar efter att leverera byggnader och landskapsmiljöer som svarar mot människors behov, inte ett schema över utrymmen baserat på en önskelista av sporter. 

Jag är en optimist. Jag tror på våra barns framtid; vi måste göra det. 

Intervjun är gjord av Nina Eriksson, Ability Partner