Digital teknik ses ofta som en väg till ökad självständighet

Digital teknik ses ofta som en väg till ökad självständighet – men för personer med intellektuell funktionsnedsättning ser verkligheten ibland annorlunda ut. Vad krävs för att tekniken faktiskt ska bli ett stöd och inte en källa till exkludering?

Det som beskrivs som ”ökad självständighet” ur ett perspektiv kan i själva verket innebär ökad ensamhet och minskad livskvalité ur individens perspektiv.

En konkret exempel:
Med digital positioneringsteknik kan en person som t.ex. bor på en gruppbostad, kanske röra sig utanför hemmet i högre grad på egen hand. Skulle personen gå vilse kan hen ringa till personalen som kan guida personen till rätta eller gå iväg och möta upp. För en del personer kan det vara en bra lösning vid vissa tillfällen, men för många andra handlar det om en påtvingad ”självständighet” – som de inte har önskat sig eller har glädje av. I stället har personen gått miste om en stund i sällskap med en annan människa – något som är oerhört viktigt för många personer med IF som har mycket begränsade sociala nätverk.

Men som med all teknik, är det tillämpningen som avgör om den är till gagn för den enskilde eller inte. Och då måste utgångspunkten vara personens egna önskemål och behov, d.v.s. delaktighet på riktigt. Vi har sett många positiva exempel – inte minst efter pandemin – där användning av digital teknik för att träffas berikar vardagen för många personer med IF.

Passa på att läs vår intressanta intervju med Judith Timoney och Emelie Mynde från Riksförbundet FUB.

Hur kan vi arbeta etiskt och rättssäkert med digitala lösningar i vardagen? Och vilka vägval står LSS-verksamheterna inför just nu?
Man kommer väldigt långt om allt arbete med digitala lösningar har sin utgångspunkt i LSS lagens centrala begrepp: goda levnadsvillkor, delaktighet, självbestämmande och rätten att leva som andra. D.v.s. samma värdegrund som finns i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som har gällt i Sverige sedan januari 2009. Såväl stat som kommun och region har ett ansvar för att förverkliga rättigheterna.
Gällande vägval som LSS-verksamheterna står inför just nu, är det samma vägval som alltid finns i LSS verksamheter: genomförs förändringar utifrån vad som är bäst för människorna som har LSS insatser eller måste den enskildes rättigheter enligt LSS stå tillbaka inför krav på ökad effektivitet, vilket alltför ofta är liktydigt med nedskärningar i personal.

Vad ser ni som de viktigaste förändringar som måste till – både tekniskt, juridiskt och mänskligt – för att framtidens digitala samhälle också ska vara till för personer med IF?
Det finns redan nu väldigt många tekniska lösningar som gör det möjligt för personer med IF att vara digitalt delaktiga, t.o.m. personer som inte kan läsa eller skriva. Kursen ”Anpassad IT” på Mora Folkhögskola – som firar 10 år i år – är bevis på det. Men ambitionsnivån inom den anpassade skolan och inom LSS verksamheter måste höjas avsevärt och där finns det en direkt koppling till kompetensnivån i dessa verksamheter. På det juridiska planet måste lagstiftningen säkerställa att alla har rätt till självbestämmande gällande om och vilken teknik som ska användas. Tyvärr ser vi i en nyligen överlämnad statlig utredning (SOU 2025:39) att det föreslås att viss typ av integritetskänslig teknik kan användas utan den enskildes samtycke om denna bedöms ha s.k. nedsatt beslutsförmåga. Ett sådan lagstiftning skulle stå i strid med funktionsrättskonventionen som säger att alla människor har rätt att fatta beslut gällande sig själv.

På det mänskliga planet är ett rättighetsperspektiv helt nödvändigt. Forskning visar att sociala ojämlikheter kan förstärkas och t.o.m. förvärras om digitala ojämlikheter består. Att inkludera personer med IF i utvecklingen av digital teknik och dess tillämpning är både ett etiskt korrekt och träffsäkert arbetssätt.

Judith och Emelie är med som talare på konferensen Framtidens LSS 2025 nu i maj. Deras föredrag kommer att handla om Två sidor av digitala lösningar inom LSS.

Intervju är gjord av Nina Eriksson, Ability Partner