Som pedagoger är vi förpliktigade att ta barnets sida

Att stå på barnens sida – alltid.

I en allt mer polariserad och pressad värld blir fritidshemmets roll som en trygg och kompensatorisk kraft allt viktigare. Det är här vi kan ge barn en stabil grund att stå på, en plats där demokrati, inkludering och respekt inte bara är ord på ett papper – utan levande principer som genomsyrar hela verksamheten. Men vad händer när dessa värden krockar med traditionella föreställningar och invanda normer? Hur kan vi som pedagoger skapa en lärmiljö som på riktigt främjar olikheter, stärker barns självkänsla och ger dem verktyg att förstå sin egen och andras plats i en demokrati?

För Andréas Nyberg, fritidspedagog och skribent, är svaret tydligt:
Vi måste alltid, utan undantag, stå på barnens sida. Med ett normkritiskt perspektiv och djup kunskap om fritidshemmets juridiska och teoretiska grund, driver han samtalet om hur vi kan utveckla fritidspedagogiken för att möta dagens barn på deras villkor.

Inför sin föreläsning på konferensen Fritidshem 2025 pratar han om vikten av att utmana gamla föreställningar, släppa prestigen och våga ifrågasätta – allt för att skapa en verksamhet där barnens röster och behov står i centrum.

Andréas, du har sagt att pedagogen alltid ska stå på barnens sida. Vad betyder det för dig i ditt arbete som fritidspedagog?
Det betyder att vi i vår yrkesroll är förpliktigade att alltid försöka förstå barnet. Vi har varken fog för, eller mandat att, döma eller värdera barnets agerande. Även om det kan sitta i väggarna att ha en negativ tolkning av hur barn handlar är det i vår profession att ta barnets perspektiv. Och i vissa fall även kunna agera språkrör.

Fritidshemmets värdegrundsuppdrag är centralt i din föreläsning. Hur kan vi säkerställa att det inte bara blir vackra ord?
Genom att vi ständigt rannsakar oss själva och vår verksamhet. Hur förhåller jag mig till det jag uttrycker? Hur är min roll i det sociala klimat som råder? Mäter jag barnet med andra måttstockar än mig själv? Visst kan det vara frågor som ibland känns triggande, men utan denna självreflektion blir yrket snarare ett status quo än en fond för utveckling.

Du pratar om att lämna sina privata värderingar och kliva in i yrkesrollen. Vad innebär det i praktiken?
Det handlar om att kunna se sin roll som yrkesutövare och att vi inte är i verksamheten som privatpersoner. Yrket vilar på kompetens, målbilder och ett reglerat uppdrag – det måste gå före floskler som “personlig lämplighet”.

I din föreläsning lyfter du vikten av ett icke-moraliserande förhållningssätt i konflikter. Varför är det så viktigt?
Vi behöver kunna se barnet och dess situation utifrån ett neutralt perspektiv relaterat till det värdeuppdrag vi har. Att moralisera för inte barnets utveckling framåt, utan riskerar tvärtom att befästa och cementera såväl beteenden som sociala roller.

Vad hoppas du att deltagarna tar med sig från din föreläsning?
Jag hoppas de påbörjar ett självreflektivt förhållningssätt till sina arbetsplatser där de kan resonera kring vilka utvecklingsmöjligheter de har och vilka goda krafter de ska fortsätta att ta tillvara.

Slutligen, varför tycker du att man ska komma på konferensen?
För att få ta del av en bred bild av fritidshemmets och fritidspedagogikens mångfacetterade yrkesfält. Med både praktiska tips kring arbetet och vetenskapliga samt professionsreflekterade perspektiv. Pedagogyrket är oerhört komplext och vi behöver fläta ihop alla dessa olika ingångsvärden till en stabil och nyanserad yrkeskompetens.

Intervju är gjord av Stina Åkerstedt Ability Partner